I mål! / Matilda
Vi har varit lite lata och inte uppdaterat, men vi har äntligen fullbordat en tjejklassiker!! Det har varit en händelserik och mycket rolig resa med skratt, tävlingsinstinkt och även lite tårar och skador. När vi satt där och drack te för ett bra tag sen nu och bestämde oss för att göra en tjejklassiker kändes lidingöloppet väldigt långt bort, tiden går fort när man har roligt för nu är vi äntligen här, I MÅL!
Inför Lidingöloppet var vi alla lite smånervösa och möttes upp efter en ordentlig frukost hos Agnes. Hennes pappa skjutsade oss till starten där vi hämtade ut våra startkuvert! Självklart matchade vi i våra rosa springjackor!
Alice startade först, sen Agnes och sist jag. Första 5 km kändes riktigt bra men sen började Abborebacken, hade hört talas om att den skulle vara lång och ganska brant men den var verkligen LÅNG och väldigt brant! Efter den backen var det bara att hitta nya krafter och springa vidare.
De sista hundra meterna stod mamma och Sören i skogen för att heja på, väldigt skönt för då visste jag att jag snart var i mål så det var bara att börja spurta! I mål fick man både banan och solskensbulle och hjälp med att ta av chipet. Min sluttidd hamnade på lite över 1 timme vilket jag är glad för eftersom detta var det första springloppet jag har deltagit i någonsin!
Nu väntar vi alla tre på diplomen man får när man slutfört en tjejklassiker och då ska vi fira på riktigt! Hitills har plugg och andra aktiviteter kommit i mellan så vi har nog inte rikigt insett att vi faktiskt är i mål än! Jag känner också snart att det är dags för klassiska brudar att hitta ett nytt lopp, Vasaloppet nästa tjejer?
Inför Lidingöloppet var vi alla lite smånervösa och möttes upp efter en ordentlig frukost hos Agnes. Hennes pappa skjutsade oss till starten där vi hämtade ut våra startkuvert! Självklart matchade vi i våra rosa springjackor!
Alice startade först, sen Agnes och sist jag. Första 5 km kändes riktigt bra men sen började Abborebacken, hade hört talas om att den skulle vara lång och ganska brant men den var verkligen LÅNG och väldigt brant! Efter den backen var det bara att hitta nya krafter och springa vidare.
De sista hundra meterna stod mamma och Sören i skogen för att heja på, väldigt skönt för då visste jag att jag snart var i mål så det var bara att börja spurta! I mål fick man både banan och solskensbulle och hjälp med att ta av chipet. Min sluttidd hamnade på lite över 1 timme vilket jag är glad för eftersom detta var det första springloppet jag har deltagit i någonsin!
Nu väntar vi alla tre på diplomen man får när man slutfört en tjejklassiker och då ska vi fira på riktigt! Hitills har plugg och andra aktiviteter kommit i mellan så vi har nog inte rikigt insett att vi faktiskt är i mål än! Jag känner också snart att det är dags för klassiska brudar att hitta ett nytt lopp, Vasaloppet nästa tjejer?
