East side story
Jag tänkte nu berätta en liten historia som är sann.
En kväll i oktober satt tre tjejer och åt middag och skrattade en vanlig fredagkväll, sminkade och nyfikna på var kvällen skulle ta dem. De pratade om skolan, träning, idrotter de förut hållt på med och mål i livet. Tillslut nämnde en av dem att hon alltid velat göra en svensk tjejklassiker när hon blev äldre. De andra blev förvånade. Inte för att det var orimligt. Men för att de hade tänkt samma sak! Tjejerna blev glada och uppjagade över sammanträffandet och bestämde sig där och då att de tillsammans skulle göra det! En tjejklassiker, någon gång.
Efter att de nämnt det för sina bekanta beslöt de sig även för att genomföra det redan kommande år! Varför vänta på bättre tider? Med bara några månader kvar till första loppet, tjejvasan, började de träna tillsammans.
Som ni kanske har förstått handlar det om oss - klassiskabrudar - och detta är hur vi kom på att vi skulle göra en tjejklassiker 2011!
Jag, Alice, var mest nervös inför det första loppet, tjejvasan, eftersom jag är en nybörjare på längdskidor. jag åkte första gången med Agnes och Matilda i december.
Tjejvasan är därför mer än bara ett motionslopp för mig. Det är ett bevis på att ingenting är omöjligt! Jag trodde inte i min vildaste fantasi att jag som aldrig åkt längdskidor skulle klara att åka tre mil i sträck! Men när jag väl bestämt mig och laddat tillsammans med tjejerna fanns det inget annat alternativ än att ta sig runt!
Jag är sjukt nöjd med min prestation då jag kom i mål på efter 3.24 h trots att det var löjligt bakhalt och eftersom vi startade sist fanns det knappt några spår att åka i, det var också svårt att komma fram och åka i sin egen takt på grund av de nästan 9000 andra åkarna runt omkring. Jag stakade mig 3 mil, det känns i armar och rygg idag kan jag lova!
Men tack vare min vilja och all bra uppladdning med Matilda och Agnes gick det bra! :)
Lyckan när jag efter mycket om och men såg en glimt av två tjejer i rosa jackor bland vimlet av åkare som gått i mål är obeskrivlig! Med pjäxorna på började jag springa sick sack mellan människorna och kastade mig över Agnes och Matilda! Då var tårarna inte långt borta...Vi klarade det tjejer! Och nu kan vi ta mig fan klara allt! ;)
Tack Agnes och Matilda, utan er hade detta aldrig hänt!
